HOME | DD

Description
Tjänarna ryckte till när Nethlita kom ingåendes genom den öppna dörren. Båda slutade med vad de gjorde och bugade inför henne. Ingen av dem höjde sina huvuden och hon såg sig omkring. Ögonen fastnade på den kvinnliga tjänaren.
”Marthina.” Begärde hon och tjänaren gick direkt över till en sidodörr och öppnade för sin prinsessa.
Kvinnan inne i rummet lät uttrycka sina högljudda protester. Nethlita gick genom dörren och hörde den stängas mjukt bakom henne.
”Bråka inte när konungadottern begär era tjänster.”
”Ers nåd!”
”För all del, bli kvar.”
Nethlita suckade åt kvinnan som låg i träkaret fullt med ångande vatten. Marthina tog sig friheter, hon var fräck, en bristande uppfostran och förmågan att säga helt fel saker vid helt fel tillfällen, dessutom hade hon en stark förkärlek till karlar. Men å andra sidan så mer än uppfyllde hon kraven som prinsessan letade efter i sina tjänare. Marthina älskade prinsessan innerligt och skulle aldrig på sitt liv förråda henne. Dessutom hade hennes bristande uppfostran gjort henne till en första klassens jägare, och med träning kunde hon behärska de flesta vapen. Hon hade haft tur som fötts under samma stjärna som Nethlita, annars hade tanken aldrig slagit någon att trycka svärdet i handen på en kvinna.
Hennes gyllengula lockar kryllade sig runt ansiktet och försvann ner under ytan. Ögonen var så ovanligt ljust blå att vissa ryggade tillbaka samma sekund som hon mötte deras blick. Men Nethlitas blekgula blick hade aldrig visat rädsla eller brist på auktoritet.
”Jag har ett uppdrag till er som ska utföras så fort solen ser fram imorgon.”

Att sjunka ner i det varmt ångade vattnet var något Nethlita hade längtat efter hela dagen. Efter Dalmarks karlen hade släpat runt med henne i dammet hade hon sett fram emot att få tvätta bort smutsen. Ilskan bubblade inom henne när händelsen kom över hennes tankar. Hon önskade att hon hade fått chans att hämnas över händelsen. Nästa dag skulle Argoth Ekesköld återvända, hon hoppades nästan att få höra en historia där karlen bönade och bad för sitt liv i tårar innan han avrättades. Det varma vattnet omgav henne och smutsen flagnade av hennes ljusa mjuka hud. Hon suckade av välbehag och lutade huvudet mot ett av rummets öppna fönster. Nattbrisen var en sval och skön kontrast till den ångande värmen. I skuggan under vilade klingan som hon hade tagit från mannens höft. Det var ett vackert hantverk och det väckte hennes nyfikenhet. En vanlig riddare skulle inte bära omkring på en sådan tingest.
”Freyr.” Namnet flöt ut mot rummets väggar men inget minne återfann sig. Hon drog Dalmarks konungens bild framför sinnet samt deras kronprins. Det var inga drag som hon kunde erinra sig passa in på mannen. Kanske var han en högre uppsatt riddare... Hon skakade av sig tankarna och njöt av värmen istället. Badet var över tidigare än vad hon önskat och med tjänarnas hjälp var hon snart torr och stod i sitt eget tornrum insvept i en tunn särk. När dörren stängdes bakom henne slappnade hon av med en djup suck. Månskenet som släpptes in av de grumliga fönsterna gav inte mycket ljus till rummet. Hon gick över till sängen som hade bäddats upp. Lakanen var tunna, mitt i sommaren kunde en natt vara en kokande prövning i slotten. Och denna borgen hade långt ifrån alla bekvämligheter som hon önskade. Hon strök handen över bädden och njöt av svalkan. Benen drogs upp och täcket drog över henne. Det var knappt att hon hunnit sluta ögonen och vila huvudet på de mjuka kuddarna innan hon flöt in i en drömlös och lugn sömn.

Description
Tjänarna ryckte till när Nethlita kom ingåendes genom den öppna dörren. Båda slutade med vad de gjorde och bugade inför henne. Ingen av dem höjde sina huvuden och hon såg sig omkring. Ögonen fastnade på den kvinnliga tjänaren.
”Marthina.” Begärde hon och tjänaren gick direkt över till en sidodörr och öppnade för sin prinsessa.
Kvinnan inne i rummet lät uttrycka sina högljudda protester. Nethlita gick genom dörren och hörde den stängas mjukt bakom henne.
”Bråka inte när konungadottern begär era tjänster.”
”Ers nåd!”
”För all del, bli kvar.”
Nethlita suckade åt kvinnan som låg i träkaret fullt med ångande vatten. Marthina tog sig friheter, hon var fräck, en bristande uppfostran och förmågan att säga helt fel saker vid helt fel tillfällen, dessutom hade hon en stark förkärlek till karlar. Men å andra sidan så mer än uppfyllde hon kraven som prinsessan letade efter i sina tjänare. Marthina älskade prinsessan innerligt och skulle aldrig på sitt liv förråda henne. Dessutom hade hennes bristande uppfostran gjort henne till en första klassens jägare, och med träning kunde hon behärska de flesta vapen. Hon hade haft tur som fötts under samma stjärna som Nethlita, annars hade tanken aldrig slagit någon att trycka svärdet i handen på en kvinna.
Hennes gyllengula lockar kryllade sig runt ansiktet och försvann ner under ytan. Ögonen var så ovanligt ljust blå att vissa ryggade tillbaka samma sekund som hon mötte deras blick. Men Nethlitas blekgula blick hade aldrig visat rädsla eller brist på auktoritet.
”Jag har ett uppdrag till er som ska utföras så fort solen ser fram imorgon.”

Att sjunka ner i det varmt ångade vattnet var något Nethlita hade längtat efter hela dagen. Efter Dalmarks karlen hade släpat runt med henne i dammet hade hon sett fram emot att få tvätta bort smutsen. Ilskan bubblade inom henne när händelsen kom över hennes tankar. Hon önskade att hon hade fått chans att hämnas över händelsen. Nästa dag skulle Argoth Ekesköld återvända, hon hoppades nästan att få höra en historia där karlen bönade och bad för sitt liv i tårar innan han avrättades. Det varma vattnet omgav henne och smutsen flagnade av hennes ljusa mjuka hud. Hon suckade av välbehag och lutade huvudet mot ett av rummets öppna fönster. Nattbrisen var en sval och skön kontrast till den ångande värmen. I skuggan under vilade klingan som hon hade tagit från mannens höft. Det var ett vackert hantverk och det väckte hennes nyfikenhet. En vanlig riddare skulle inte bära omkring på en sådan tingest.
”Freyr.” Namnet flöt ut mot rummets väggar men inget minne återfann sig. Hon drog Dalmarks konungens bild framför sinnet samt deras kronprins. Det var inga drag som hon kunde erinra sig passa in på mannen. Kanske var han en högre uppsatt riddare... Hon skakade av sig tankarna och njöt av värmen istället. Badet var över tidigare än vad hon önskat och med tjänarnas hjälp var hon snart torr och stod i sitt eget tornrum insvept i en tunn särk. När dörren stängdes bakom henne slappnade hon av med en djup suck. Månskenet som släpptes in av de grumliga fönsterna gav inte mycket ljus till rummet. Hon gick över till sängen som hade bäddats upp. Lakanen var tunna, mitt i sommaren kunde en natt vara en kokande prövning i slotten. Och denna borgen hade långt ifrån alla bekvämligheter som hon önskade. Hon strök handen över bädden och njöt av svalkan. Benen drogs upp och täcket drog över henne. Det var knappt att hon hunnit sluta ögonen och vila huvudet på de mjuka kuddarna innan hon flöt in i en drömlös och lugn sömn.